Grön lägenhet = ökad stressresilient.

Blomskott på Bishop Hat ( Capscicum Baccatum)
Bort med skitet, tänkte jag.


Lustigt nog skötte moder Natur detta åt mig innan jag hann mobilisera handlingen. ( Ibland dröjer min mobilisering i några dagar).










Samma planta. Denna har nu nått en höjd på 42 cm. Krukan är på 3,5 liter. Själva omkrukningen skedde från 2,5 liter till 3,5 liter för 7 dagar sedan. Plantan bortskänkes till någon godtycklig vän som har ett utomhus ställe. Den gör sig bättre med svajande vind och dygnstemperaturvariatoner än inomhusmiljö.
















Nu till något intressantare. Kolla in bladen precis vid jorden. Detta är på en Bih Jolokia ( Capsicum Chinense) . Den här plantan har av någon anledning MASS-producerat småblad nere i bottenvåningen hos den. Det är helt bisarrt. Min löjligt nyfikna hjärna undrar, varför? Vad finns det för mening att producera så mycket så lång ner så att det nuddar jorden nästan? För mycket näring?
Ja, som man förstå är frågorna många. Någon vänlig själ som förstår sig på detta kan kanske svara på detta. Var god att kommentera med ett svar.

Plantan sedd ovanifrån. Klicka på bilderna för att få förståelse på storleken på minibladen vid botten.

Notera också de fina blomskotten på väg. Patrik i grannbloggen och jag hade diskussion om detta. Han tycker att man ska behålla dessa.
Jag mottog rådet men lyder under den finska bödeln Jukka Kilpinen. Jag har dock utvecklat en teori som är ett mitt emellan steg mellan båda dessa herrars råd. Dock applicerar jag den teorin nästa år.














I övrigt måste jag erkänna att det ser Jävligt bra ut nu. Att odla chili skänker mig mycket glädje. Jag hade en otroligt stressig helg på jobbet men repade mig förvånansvärt snabbt. Kanske är det att man sysslar med växter som gör att man har blivit resilient mot stress på något sätt? Billig, skön, vacker, lustfylld hobby. Som också är någon form av antistress medicin?